I flera veckor nu har jag vaknat upp och kroppen har ilat. Vintermörkret har sköljt över mig. Forsat in i mig ohämmat. Inga dammar, ingen barriär. Helt hudlös har jag stått inför morgonens anfall, men idag var det annorlunda. Mjukt och omfamnande. Inspirationens flyktiga ljus for genom rummet. Vackert, förgängligt och mitt i flykten. Precis som livet självt.
Christine